Del 2
Del 2
Den psykiska misshandeln var nog lika jobbig som den fysiska.
Han slog mig för det mesta med ett svart skinnbälte. Skärpet som han brukade ha på sig, som han tog av och sprang efter mig. Mina syskon som delade rum hade låga loftsängar, så där sprang jag under och vidare med han hack i häl. Han fick ju alltid tag i mig till slut. Att bli slagen med ett skinnbälte gör så ont, det bränns.
Han hatade mig för att jag hade avslöjat honom.
Han blev ibland arg på mina småsyskon och skulle även slå de men då brukade jag provocera honom så att han skulle ta mig istället för de. Han nappade alltid. Mina syskon var jag tvungen att skydda, jag älskade ju de.
När han inte slog mig så psykade han mig ofta. Han brukade ta skinnbältet, hålla det rakt dubbelvikt i varsin hand och han tog händerna mot mitten så drog han ut händerna snabbt så att bältet smällde ihop. Det lät precis som det lät mot min hud när han slog mig.
Det kunde vara mindre otäcka saker också men som visade att jag inte var välkommen hemma hos honom. En klassiker var att jag satt och kollade på tv:n så kom han från ingenstans och bytte kanal, jag protesterade men då fick jag höra att tv:n var hans för att han hade köpt den så jag kunde inte säga nåt.
Allt det här gjorde han när mamma jobbade för att hon var fortfarande ensam familjeförsörjare.
Jag berättade inte nåt mera för mamma heller så hon visste inte vad som hände när hon jobbade. Hon svek ju mig gången innan, hon skulle inte hjälpa mig den här gången heller tänkte jag så jag var tyst.
Jag brukade önska att jag skulle dö, det hade varit så skönt men jag kunde inte lämna mina småsyskon för vem skulle skydda de då? Jag brukade skynda mig hem från skolan så att de inte skulle behöva vara ensamma med honom.
När jag var 14 år hände något fantastiskt! Mamma berättade sorgset att de skulle skiljas, att han hade lämnat oss för att han hade blivit ihop med hennes kompis. Jag blev så glad, äntligen var jag fri! Mamma blev arg på mig men jag kunde inte verkligen inte dölja min glädje och lättnad. Det bästa av allt var att han hade redan mer eller mindre flyttat, vi trodde bara att han var och hälsade på vänner.
Nu började ett nytt kapitel för mig! Jag valde dock inte en så bra väg. Jag var 14 år och träffade en kille som jag hade ett destruktivt förhållande med i sex år. Det berättar jag om nästa gång.